Det här verktyget identifierar de områden som kan ses av en observatör i termer av yttopografi. Indatapunkterna kan representera antingen observatörer (till exempel personer på marken eller spanare i ett brandtorn) eller objekt som observeras (till exempel vindkraftverk, vattentorn, fordon eller andra människor). Resultaten definierar de områden som kan ses från observatörsplatserna.
Både observatörerna och de observerade objekten kan ha en höjd över marken, och den här höjden används för att fastställa synligheten. Ett siktområde som beräknas för 90 meter höga vindkraftverk och en två meter lång människa som står på marken, är till exempel normalt sett större än ett siktområde beräknat för 60 meter höga vindkraftverk och en människa som är 1,70 meter lång.
Det resulterande lagret registrerar hur många gånger varje cellplats i ytrastret för indata går att se från de angivna observationsplatserna. De celler som inte syns får NoData-värden.
Om Använd aktuell kartutbredning är markerat analyseras endast de rasterområden och observatörspunkter som är synliga i den aktuella kartutbredningen. Om alternativet inte markeras analyseras alla observatörspunkter i indatalagret, även om de ligger utanför den aktuella kartutbredningen.
Elevationsytan som används för att beräkna siktområdet.
Om den vertikala enheten för indataytan inte är samma som den horisontella enheten, till exempel om elevationsytan anges i fot och koordinatsystemet i meter, måste ytan ha ett definierat vertikalt koordinatsystem. Orsaken till detta är att verktyget använder de vertikala (Z) och horisontella (XY) enheterna för att beräkna en Z-faktor för siktområdesanalysen. Utan ett vertikalt koordinatsystem och därmed utan tillgång till information om Z-enhet, kommer verktyget att utgå från att Z-enheten är samma som XY-enheten. Resultatet av detta är att en intern Z-faktor på 1,0 kommer att användas för analysen, vilket kan leda till oväntade resultat.
Elevationsytan kan vara ett heltal eller ett flyttal.
De punktgeoobjekt som representerar observatörsplatserna vid beräkning av siktområdena.
Optimeringsmetoden som används för att beräkna siktområdet.
Ange ett brytavstånd där beräkningen av synliga områden stoppas. Bortom det här avståndet kommer det inte att fastställas om observatörsplatserna och de andra objekten kan se varandra.
Du kan antingen ange ett numeriskt värde som representerar ett linjärt avstånd eller välja ett numeriskt fält från observatörsgeoobjekten för indata. Om ett fält anges måste värdena som finns i fältet vara i samma enhet som xy-enheten för indatahöjdkällan.
Observera att stora värden ökar beräkningstiden. Om inget annat anges, beräknas ett maximalt standardavstånd baserat på upplösningen och utbredningen av indatahöjdkällan.
Den här parametern är användbar för att modellera vissa fenomen. Genom att till exempel begränsa utbredningen av synligheten, kan du modellera väderförhållanden som lätt dimma. På samma sätt kan du begränsa utbredningen av synligheten för att få en viss kontroll över tid på dagen genom att uppskatta effekten av skymning.
Ange ett avstånd där beräkningen av synliga områden börjar. Celler på ytan närmare än det här avståndet syns inte i utdata, men kan fortfarande blockera synligheten för celler mellan det minimala och maximala siktavståndet.
Du kan antingen ange ett numeriskt värde som representerar ett linjärt avstånd eller välja ett numeriskt fält från observatörsgeoobjekten för indata. Om ett fält anges måste värdena som finns i fältet vara i samma enhet som xy-enheten för indatahöjdkällan.
Den här parametern är användbar för att styra siktområdets analysområde till ett visst avstånd från observatören. Om du till exempel utvärderar synligheten från taket av en byggnad till en avlägsen park, kan du ställa in ett minimalt siktavstånd för att utesluta områden i närheten som inte är intressanta och få en bättre bearbetningshastighet.
Ange om det minimala och maximala siktavståndets parametrar mäts på ett tredimensionellt sätt eller på ett enklare tvådimensionellt sätt. När alternativet har markerats hanteras visningsavstånden som ett 3D-avstånd. När det inte är markerat behandlas de som 2D-avstånd.
Ett 2D-avstånd är det enkla linjära avstånd som mäts upp mellan en observatör och målet med hjälp av deras projicerade plats på havsnivå. Ett 3D-avstånd ger ett mer realistiskt värde genom att ta hänsyn till den relativa höjden.
Ange höjden för observatörsplatserna.
Du kan ange antingen ett numeriskt värde som representerar höjden för alla observatörer, eller ange ett fält som representerar höjden för varje observatör. Om ett fält anges måste värdet som finns i fältet vara i samma enhet som Z-enheten för indatahöjdkällan.
Ange höjden ovan mark för dina observatörsplatser.
Du kan ange antingen ett numeriskt värde för höjden eller ett fält från observatörsgeoobjekten för indata. Om ett fält anges måste värdet som finns i fältet vara i samma enhet som z-enheten för indatahöjdkällan.
Standard är 6 fot. Om du tittar från en upphöjd plats, till exempel ett utsiktstorn eller en hög byggnad, används den höjden istället. Under beräkningen av siktområdena läggs det här värdet till för observatörens höjd om denna har angetts, annars läggs värdet till för det interpolerade z-värdet för ytan.
Ange höjden för byggnader eller personer på marken som används för att fastställa synligheten.
Du kan ange antingen ett numeriskt värde för höjden eller ett fält från observatörsgeoobjekten för indata. Om ett fält anges måste värdet som finns i fältet vara i samma enhet som z-enheten för indatahöjdkällan.
Det resulterande siktområdet identifierar de områden där en observatörsplats kan se dessa objekt på marken. Motsatsen stämmer också, objekten på marken kan se en observatörsplats.
Här följer några exempel på målhöjdinställningar:
Namnet på resultatet för utdata över marknivå (AGL). Resultatet för utdata över marknivå är ett raster där varje cellvärde är den minsta höjd som måste läggas till för en annars icke-synlig cell för att den ska vara synlig för minst en observatör. Celler som redan var synliga tilldelas värdet 0 i det här utdatarastret.
Namnet på lagret som skapas i Mitt innehåll och läggs till i kartan. Standardnamnet baseras på verktygets namn och indatalagrets namn. Om lagret redan finns uppmanas du ange ett annat namn.
Du kan ange namnet på en mapp i Mitt innehåll där resultatet sparas med listrutan Spara resultat i.